Ingen sätter sig på mig ostraffat ;P

Helvetesveckorna (ursäkta svordomen!) är äntligen över. Böckerna är lästa, redovsiningarna är gjorda, PM:et för examensarbetet är inlämnat. Jag kan inte beskriva den lättnad jag känner i skrivande stund. Dock börjar 5 veckors VFU på måndag, men det ser jag verkligen fram emot. Dags att få använda mina kunskaper för sista gången i en norrländsk förskola för alltid. Probably. Vad hemskt det låter, det är ju norrländska barn jag har varit van vid (haha som att de skulle vara annorlunda). Förutom det grammatiska kan jag inte klaga, "vars ska den va?" "ge den till hon" "hur länge tar tåget?" "int vill ja va mä". Det har sin charm, när det gäller barn dock!

Sista tvärgruppsredovisningen var som sagt idag och jag måste berätta om en ganska rolig incident. Vi sitter och diskuterar lärarutbildningen och en av de blivande gymnasielärarna är missnöjd med att hon fick göra sin första VFU på en förskola när hon ska jobba som gymnasielärare, vilket jag kan förstå. Jag hade inte velat vara på gymnasiet och predika för ungdomar som nästan är i min ålder. Men det är då det kommer...
N -"asså jag fick ju vara på ett dagiis men jag ska ju bli gymnasielärare!!"
Samtidigt kollar jag upp på henne med en riktigt jäkla om blickar-kunde-döda-blick. Inte planerat utan det kom så naturligt. Och samtidigt tystnar N och utbrister,
- "OJ alltså förlåt förlåt nu såg jag på dig att jag sa fel jag menar förskola, förlååt!"
Haha det roliga var att när hon sa det var det som hon hade gjort världens dummaste grej och jag såg hur hon skämdes efteråt.
Det är bra att de lär sig. Alla i min grupp har lärt sig... Man kommer inte långt med att hålla käft, det ska ni veta. Ska man bli lärare är det otroligt pinsamt att inte veta hur Svenska skolsystemet är uppbyggt.

/Darlingbitch