Jag och syrran pratade i julas om hur man känner sig och mår när man börjar få känningar till urinvägsinfektion. Jag har hela min uppväxt trott att jag är den enda i hela världen som har haft såna besvär som liten. Det var ingenting man pratade om direkt eftersom jag knappast då visste vad urinvägsinfektion var. Hur som helst brast vi ut i skratt båda två och konstaterade att vi båda två har känt precis likadant. Som till exempel det där att man vill vara för sig själv. Man klarar inte av att en endaste jävel glor på en för då blir det bara värre. Sitter man i en offentlig lokal av något slag klarar man knappast av att ha någon bakom sig för då blir allt tusen gånger värre, man måste sitta längst bak om man nu nödvändigtvis måste vistas ute bland folk. Man vill krypa ihop till en liten boll och om man sitter vill man sitta på knä eller ha benen uppdragna och krama armarna runt dem. Man gör allt för att undvika att kissa och om man absolut måste vill man vara ifred en lång stund efteråt.
This is shitty shit. En sån här dag har jag haft det idag... jag undvek att gå på toa på biblioteket från 8 till 13/14 sen gick jag hem.
Haha, nu vet jag att jag inte är ensam iaf :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar