1.29 vaknar jag upp av ett hysteriskt skärande tjejskrik som löd, "hjääälp" ca 2-3 grr. Min första tanke var naturligtvis att någon blev överfallen eller våldtagen. Från vilopuls till att pulsen nästan pulserade ut från min kropp flög jag upp och vinklade persiennerna. Jag såg ingenting så gick och la mig igen. Men kunde inte somna om de närmsta två timmarna för var rädd att jag skulle höra nåt mer. Jag funderade flera gånger på om jag skulle gå ut ändå men hörde hur dörren stängdes från 7an och att någon gick ut så jag litar på den personen. Fick lite dåligt samvete... tänk om den här personen skulle dö eller något för att jag inte gjorde något. Men man blir handlingsförlamad, feg och självisk. Tänk om jag blir överfallen sitället? Jag trodde faktiskt inte detta om mig själv. Konstigt nog.
Idag står stor/vårstädning på schemat, det kommer dofta fräscht och en toutch av citron när jag är färdig :) Sedan blir det Modo - HV71.. tänk om HV skulle ta den sista finalplatsen! Åh vad glad jag blir då!
/mallan