Ett förflutet kommer ifatt

Call on me, call on me, call on me *tralalala*
Denna låten har jag haft på hjärnan hela dagen. Varför?

Jo, idag innan volleybollen var det Adam och Gustafs tur att hålla i uppvärmningen (4 låtar). Den första låten var rätt städad och ordinär. Innan den andra låten sätter igång sliter de av sig shortsen och tröjorna och står i tighta linnen och små tighta boxer. Jag och resten av klassen höll på att dö av skratt. Då har de Eric Prydz - call on me och de har ju inte bara tagit låten, utan hela uppärmningen var ju baserad på videon. För er som inte sett den kan ni ju kolla här http://www.youtube.com/watch?v=MIohJZ-rhyk. De hade en sån inlevelse och gjorde allt i samma takt, verkligen så himla kul. Det var ju bara för klassen att haka på så gott det gick bland alla skrattattacker. Kan ni tänka er hela klassen stå och grovjucka till denna including min lärare? Efter denna låt hade de en annan flumlåt och hade skrivit alla rörelser på lappar som de höll upp typ "plocka äpplen och svamp", "tvätta tvätten" "fiska med spöet" osv. Inget slår ju Gustafs rörelser när han går in för något och ska fuldansa. Ja det var helt klart dagens roligaste! :)

På tal om något roligt så trodde jag för ett ögonblick att jag hade blivit stalkad. Igår på tåget stannade konduktören upp lite vid våra säten (jag och 3 lärarstudenter). Hon skrattade och skämtade med den ena och sa att hon kände igen henne så hon inte behövde visa kortet. Då vänder hon sig mot mig och säger;
"Dig känner jag också igen..."
"eh jaha..? från vad?"
"ja för visst gick du media va?"
"ja det stämmer, gjorde du det också?"
"nej nej jag är lite yngre än dig"
"heh okej.."
"ja alltså du var tillsammans med min kompis bror.."
här tittar verkligen alla närsittande resenärer upp som att värsta dramat ska utspela sig...
"haha okej.. (det kopplar inte för mig)"
"ja amelia.. "
"JAHA! vad kul.."
"ja jag brukade va hemma hos amelia ibland när du var där också och.."
Fatta vad sjukt jag kände verkligen inte igen människan, inte på något sätt. Så därför började jag fundera på hur hon kunde känna igen mig så himla väl (detta var ju ändå typ 4 eller 5 år sen). Men då kom jag på det! När jag och Marcus var tillsammans hade han en hel vägg på sitt rum med bara svartvita foton på mig, i alla olika pooser (vi medianer fotograferade rätt friskt inne i studion hähä). Men sen när han flyttade därifrån så gjordes hans rum om till ett tv-rum men bilderna vägrade han ta ner så de hängde där fortfarande. Och vilka hängde i det rummet då, jo Amelia och hennes vänner. Inte konstigt att människan kände igen mig när det var alla möjliga pooser på mig haha. Undra om bilderna fortfarande hänger kvar? :)

Så i morse jobbade hon igen (vet inte ens hennes namn) och hälsade och skämtade lite och önskade mig en trevlig resa. En bundis på tåget, de ni!

Oj vad jag skriver. Bäst att sätta punkt för idag! Hoppas allt är kalas :) Puss