Tänk om allt bara kunde funka

Då sitter man här igen, sjuk för tredje gånger på åtta veckor. Vet inte vad som har hänt med mitt liv, med mitt immunförsvar som aldrig brukade svika mig så här ofta förr. Återigen är monstermandlarna (läs halsmandlarna/körtlarna w-ever) boven i dramat. Jag känner direkt när jag håller på att bli sjuk för de svullnar upp och ger mig skyhög feber som lillis uttryckte det. Ja jag får faktiskt gå upp flera gånger på nätterna och byta kläder för det känns som att jag har legat i en sjö och plaskat med kläderna på.

Jag hade nog inte varit så besviken och ledsen om det inte varit för den inplanerade resan som jag skulle göra i Onsdags. Först ett stopp i Örnsköldsvik för att få träffa en mycket efterlängtad Johan. Sedan skulle resan fortsätta ner till Sundsvall för att få umgås och bara vara med min älskade syster som jag inte sett på jättelänge. Ja kära ni, jag är FAN bitter.

Alltid när jag ska resa någonstans drabbas jag av maximal otur eller någon sjukdom/skada av något slag. Kan dra några snabba.
Ishotellet i Jukkasjervi/bo på hotell = Blev lika sjuk som nu och fick stanna hemma
Späckhuggarsafari = Maximal otur hela resan, kasst väder, inte en späckis till synes, fyren vi åkte en extra timme till fick vi inte gå ut till för det var bröllop där.
Volontär Nya Zeeland = Blåst på 4000kr från en av sveriges mest efterlysta jävlar. Fick aldrig åka hur mycket jag än ville.
Ungern = Ett nytaget hål i örat svullnade upp till ett Tyson-öra efter bad i terminalbad och varmvattenkällor. En på bussen sa att jag var tungen att ta ut de annars skulle jag få skära bort hela örat. Kan inte beskriva den smärtan när pappa fick köra in sina fingrar och gräva efter ploppen och blod och var rann överallt.
Olles stuga = Fick en köttkniv svingad i tummen och fick åka till akuten och sy. Det blev inget sol och bad i den stugan.

SÅ JÄVLA LEDS. När kommer den tiden i mitt liv där allt bara funkar och flyter på?