Satt och funderade på det här med bloggning och dess utveckling. Genom att läsa en persons blogg får man ibland reda på vilka känslor, humör, tragiska händelser osv som infinner sig för stunden i personens liv. Det jag kom och tänka på var att alla människor jag mött i hela mitt liv har alltid känt på något sätt, oavsett om det har varit glädje eller sorg. Men det sorgliga är att jag bara har gått förbi det. Jag har kanske sagt något vänligt och frågat med min standarreplik "är allt bra idag?". Men innanför det där skinande yttre finns något mer som bara en nära vän om ens det kan se. Ibland har jag märkt att allt inte står rätt till men efter otroligt mycket bloggläsande från ett antal människor förstår jag nu vad mycket man aldrig har vetat om.
Jag tror det var Erika och jag som pratade om det en dag i snowboardbacken (eller liften ;)) att vissa männsikor har man verkligen inte lärt känna även att det har gått ett år. Vissa människor har svårt att öppna sig och komma ner på jorden, det var då vi skämtade om att "ja henne måste man lära känna genom att läsa hennes blogg". Tragiskt nog är det verkligen så, vissa männsikor kommer man på livet genom bloggning. Undra vad som är det nya om 10 eller 20 år.
Get to know me.. in real life /mallan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
So true, so true..saken är den att vi gillar bloggläsningen. jag har tillochmed börjat läsa folks bloggar som jag inte har någon aning om vem dem är. Kanske man gör det bara för att lära känna någon?
Jo man gör ju det! Det är sant som du säger och ibland blir de nästan som att man hittar förebilder ute i bloggvärlden. Tänk om farmor 85 skulle börja blogga med :P
Skicka en kommentar