I december innan jul när jag fortfarande var kvar i Luleå satt jag vid min dator och surfade som vanligt. Jag hade öppnat fönstret minilite eftersom det var minusgrader ute. I profil ser jag någor rött som flyger över min axel och sätter sig på tangentbordet. En nyckelpiga mitt i vintern. Några veckor senare är jag i Eksjö och hjälper mamma med städningen. När jag böjer mig ner sitter en nyckelpiga på fotpallen och jag ropar efter mamma. Redan då har jag anat att det är något med andevärlden, ett tecken. Över Nyår var vi i Malmö. Vi satt och åt frukost och jag tittar på fönstret. Där kryper en nyckelpiga. Tre stycken inom en månad. I förrgår kom jag på det. Detta smycke fick jag av min kära moster Ros-marie några år innan hon dog.
Jag har läst Sylvia Brownes bok Mellan två världar - ett mediums guidebok till andra sidan. Lika mycket som lärarutbildningen har ändrat min barnsyn har den här boken ändrat min människosyn och vad som händer efter livet- tro Likaväl som att folk inte kan förstå hur människor kan tro på andar så kan jag inte förstå människor som inte tror på andar. Det finns så mycket som talar för det.
Hur som helst berättade jag detta för fia. Om halsbandet och nyckelpigorna eftersom hon var med vid två tillfällen av tre. Fia berättade då att hon drömde om Ros-Marie för några dagar sen, att hon levde och att hon kämpade på med skolan som att hon ville säga att fia ska kämpa på med den jobbiga kursen hon läser nu. Jag ringde mamma som precis innan jag ringde hade suttit och tänkt "vad konstigt att man inte har några syskon längre" o varit lite depp över det och så berättade jag det här. Då sa mamma att på hennes jobb hade en nyckelpiga kommit o
satt sig, sedan hade den flygit iväg men kom tillbaka.
It´s a sign. Lillemors mamma tydde dessa tecknen och vill att jag ska kämpa vidare och se positivt på framtiden även att jag har det jobbigt nu med Johan o allt (lillis berättade inte för mamman att jag hade det).
i Maj blir det vi två och Terry Evens!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar